DET SOM JAG VARIT SÅ RÄDD FÖR HÄNDE IDAG


Som jag berättade för er som hastigast i morgoninlägget som jag publicerade imorse så stod ett seminarium på schemat för dagen. Jag är, precis som jag skrev, inte helt frisk ännu men jag bestämde mig ändå att åka till skolan idag bara för att få detta seminarium och tillhörande uppgift ur världen. Sagt och gjort, seminariumet började och efter att fyra personer redovisat sina arbeten blev det min tur. Redan när jag börjar min presentation hör jag hur konstigt min röst låter men jag bryr mig inte i det och tänker att det förmodligen kommer att släppa om ett tag. Tills att det börjar klia. Jag har inte ens hunnit igenom halva mitt arbete innan det börjar klia sådär extremt panik-mycket och jag försöker, istället för att hosta, att hålla tillbaka vilket gör att det till slut eskalerar. Min röst spricker och jag börjar hosta hysteriskt, ursäktar mig och säger att jag är tvungen att avbryta för att sedan rusa ut ur klassrummet och in till toaletten för att jag hostar så mycket att jag får kväljning efter kväljning. När jag samlat mig går jag tillbaka in till klassrummet där nästa person tagit över och är i full färd med att presentera sitt arbete. Och jag tänker att shit, det där gick ju inte så bra. Men sen var det ingenting mer med det.

Och det får mig att reflektera över hur mycket jag har utvecklats som person. Jag minns att jag i högstadiet tyckte att muntliga redovisningar var bland det läskigaste som fanns och jag gick runt med en klump i magen en hel vecka innan det var dags för redovisning. Hade det som hände mig idag, på högskolan, hänt mig på högstadiet hade jag velat sjunka genom jorden. Jag hade tyckt att det var så pinsamt och förmodligen inte ens gått tillbaka till lektionen igen. Under gymnasiet hade vi en valbar kurs i retorik som jag bestämde mig för att läsa och jag lärde mig så mycket där! Jag fick lära mig massor av verktyg som jag nyttjar än idag både vad gäller redovisningar men också i andra situationer då jag hamnar i en diskussion eller debatt av något slag. Genom att jag och de andra i retorik-kursen fick öva på att redovisa olika typer av presentationer varje vecka, fick jag även lov att utmana min rädsla varje vecka. Och för varje gång blev det lättare. Och till slut så tyckte jag till och med att det var lite roligt. Och idag, när jag pluggar på högskolan, är jag så mycket tryggare i mig själv. Jag vet att det värsta som kan hända är att jag gör bort mig. Och om jag gör det? Ja, då bjuder jag på det. Humor och skratt är ett så kraftfullt verktyg som jag alltid har nära till hands och använder väldigt ofta! Som idag. Istället för att skämmas ihjäl och åka hem istället för att gå tillbaka till klassrummet och möta mina klasskompisars blickar så gick jag ut på toaletten, drack lite vatten, gick tillbaka till klassrummet, mötte de andras blickar, sa lite lättsamt "ja det där gick ju inte så bra, jag höll på att dö på kuppen" och så skrattade vi alla åt det och så var det glömt. Det är så häftigt när någonting blir så tydligt. Tänk om jag kunde berätta för mitt 14-åriga jag att jag en dag skulle att vara med om precis det som jag var orolig för inför var eviga redovisning, på högskolan dessutom, och känna att det inte gör någonting. Jag hade nog skrattat mig själv rakt upp i ansiktet. 😉


Summan av kardemumman; våga utmana dig själv. Våga utmana dina rädslor. Försök att sätta allting i ett sammanhang. Vad är det värsta som kan hända? Och om det händer, vad gör det om 100 år? Genom utmaningar får vi chansen att utvecklas och genom utveckling blir vi en bättre version av oss själva.

Gillar

Kommentarer

My
,
Hjärtat! Du är så fantastisk! Så grym och så jäkla cool ♡
tildajuujarvi
tildajuujarvi,
Men bästa My❤️❤️❤️❤️❤️
nouw.com/tildajuujarvi
JuliaVNMelin
JuliaVNMelin,
Så starktfint att du delade med dig,kram
nouw.com/juliavnmelin
tildajuujarvi
tildajuujarvi,
Kram ❤️❤️❤️
nouw.com/tildajuujarvi