HJÄRTEKROSS

Lördag 17 Augusti 2019. Klockan har för en liten stund sedan passerat 18 och eftermiddagen har övergått till kväll. Jag sitter vid mitt vita köksbord och tittar ut genom det stora fönstret framför mig. Utanför fönstret utspelar sig livet. Barn som cyklar ikapp med hjälmar i alla möjliga färger. Någon som korsar lekparken, bärandes på två stora blåa kassar i plast från IKEA, som med bestämda steg går mot dörren som leder till den gemensamma tvättstugan. Längre bort går en kvinna som håller en liten pojke i handen medan han med andra handen exalterat pekar på bilar, cyklar och stora hundar som han får syn på. Livet fortsätter, där utanför fönstret. Sekund efter sekund. Jag betraktar livet utanför fönstret men där jag sitter, vid mitt högblanka matbord, känns det som att allt står stilla.

Jag har haft en intensiv sommar fastän den samtidigt inte varit så innehållsrik. Jag har jobbat heltid och under helgerna har jag försökt göra så mycket som möjligt av det jag inte hunnit med under veckan som gått, bara för att försöka få ut det absolut mesta av sommaren. Jag har haft fullt upp men jag har älskat det. Jag har älskat rutinerna, strukturen och känslan av att jag tagit vara på all (framförallt ledig) tid som jag haft i sommar. Men nu, första dagen på min semester, är det som att alla de där känslorna som jag inte haft tid för bara faller igenom alltihop. Som att de tvingar mig att möta, acceptera och hantera dem. Jag kan inte gömma mig för dem längre. Jag vill ändå påstå att jag var lite förberedd på detta då det känts orimligt att jag orkat köra på, vara positiv och hålla ett högt tempo på det sätt som jag gjort under de senaste månaderna trots att hela min tillvaro satts i gungning. Jag har ju berättat för er att "någonting vänts upp och ner" i ett tidigare inlägg, men mer än så har jag inte känt att jag velat, kunnat eller kanske ens orkat dela med mig av. Någonstans känner jag att allt fortfarande är så färskt och smärtsamt att jag knappt vill ta i det. Men som många av er redan vet, och som en del av er säkert anat, så har jag och F valt att gå skilda vägar efter mer än 9 år tillsammans.

Vi är överens om att detta är den bästa, och enda, lösningen för oss just nu men det hugger ändå i mitt hjärta när jag skriver de orden. Det känns så overkligt på många sätt samtidigt som det ju är verkligt i allra högsta grad. Jag tänker att jag ändå vill dela det med er här för att slippa få frågor om honom men också för att jag vill att ni ska veta vad jag befinner mig i just nu för det kommer förmodligen märkas av här i bloggen framöver. Jag har en tid framför mig där jag kommer behöva gå sönder 100 gånger om för att sedan bli starkare igen. Jag måste bli det. Det bara är så.


Gillar

Kommentarer

amandabladh
amandabladh,
Älskar dig, bästa vän ❤
nouw.com/amandabladh
malinkirstine
malinkirstine,
Skickar massor med styrkekamar <3 Fina fina du. Kram
nouw.com/malinkirstine