IKVÄLL TAPPADE JAG FOTFÄSTET


Det känns som att jag inte kan andas ordentligt. Jag scrollade nyss igenom instagram, sådär som jag alltid gör med jämna mellanrum flera gånger varje dag, och så halkade jag av en slump in på en instagramprofil som jag aldrig har varit inne på förut. Flödet pryddes av massor utav bilder på en liten pojke som var sjuk i cancer. Efter bara några bilder förstod jag att denna lilla pojke numera är en ängel. Mamman till honom, som är personen bakom instagram-kontot, beskriver sjukdomstiden och de sista dagarna med sin sjuka pojke så detaljerat och så gripande att det verkligen gör ont i hjärtat. Jag kan inte sluta gråta.

Min stora skräck i livet är att jag själv eller någon i min familj eller närhet ska insjukna i en allvarlig sjukdom. Jag får känslor av panik bara av att tänka tanken. Jag kan inte tänka mig någonting värre. Det går inte att beskriva vad jag känner i min kropp just nu, jag vet inte ens om någon kan förstå. Jag är så rädd, så fruktansvärt livrädd och jag hatar känslan av att inte alls ha kontroll. Jag kan inte påverka någonting. Jag vet ingenting om hur någonting kommer att bli. Jag vet inte ens vad som kommer att hända imorgon? Det är en sådan djup känsla av panik i det alltihop. Förstår ni vad jag menar?

Jag älskar livet nu. Jag har inte alltid gjort det, men nu gör jag det. Jag vill så gärna ha ett långt och lyckligt liv men jag blir så stressad och så rädd när tanken slår mig att jag ju faktiskt inte kan veta hur det kommer att bli. Samtidigt blir jag arg på själv för att jag är orolig och stressad för vad som kan hända i framtiden för då missar jag ju mycket av allt det fina som finns att ta del av just idag - här och nu.

Jag har en så stor familj. Min familj som jag alltid tjatar om, men som är mitt allt. Så många vänner och personer som betyder mycket för mig. Jag vill skydda dem från allt ont. Tanken av att de skulle bli drabbade får mig att tappa luften. Jag går sönder.

Förstår någon mig? Är det någon annan som känner likadant? Hur tänker ni? Dela med er av strategier och tankesätt. Jag har gått i terapi för denna panik och oro som bosatt sig inom mig och idag är den lite lättare att hantera i jämförelse med hur den tidigare varit. Men just ikväll blev jag alldeles lamslagen. Tappade fotfästet.

Tänker på denna familj på instagram. Jag tänker på pojken. Jag tänker på alla andra som kämpat och som fortfarande kämpar. Och alla deras anhöriga. Det är så hemskt och så fruktansvärt tragiskt att mitt hjärta vill explodera. Jag tänker på dig, moster. Fina moster med det vackraste leendet och de skrattande ögonen. Du måste ha det bra nu. Du och alla andra änglar. Ni måste det. Det får inte vara på något annat sätt.



Xx, Tilda

Gillar

Kommentarer