KAN MAN NÅGONSIN BLI RIKTIGT HEL IGEN EFTER ATT MAN VARIT TRASIG?


I inlägget som jag publicerade i fredags bad jag er som ville att lägga en röst på vad ni önskar att få se mer av i bloggen under denna vecka. Ni var några stycken som tog er tiden att tycka till, vilket jag är supertacksam för och "Personliga inlägg" var det alternativ som fick flest röster. Och passande nog kommer jag att starta denna vecka med just ett sådant inlägg. Inte på grund av röstningens resultat utan snarare för att alla andra typer av inlägg bara skulle kännas krystade och framtvingade just nu, för sanningen är att det inte är en bra dag idag.

Jag har haft en väldigt jobbig natt med en tung och ihärdig ångest som inte lät mig komma till ro och jag har varit vaken nästintill hela natten. Jag har fått ett nytt jobb som jag är så tacksam för och som jag verkligen tror att jag genuint kommer att gilla - och idag var tanken att jag skulle göra min första dag där. Dock möttes jag av en såndär härlig överraskning igår kväll då jag märker att kursansvarige gått in och gjort om lite i schemat och att det plötsligt skulle hållas en 6 h föreläsning idag, som jag var tvungen att gå på. Så imorse fick jag lov att ringa till chefen och förklara läget och det slutade med att vi bestämde oss för att jag skulle åka till skolan idag och ta första arbetsdagen senare i veckan istället.

Men tillbaka till natten och min förbannade ångest. Det är någon slags förväntansångest som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla. Ni som hängt med här inne ett tag vet att jag blivit "utbränd" två gånger tidigare och har sedan förra sommaren lagt hela jobb-grejen på hyllan och istället fokuserat 100% på mig själv och studierna. Det har gått bra och jag har sakta men säkert börjat känna mig redo att börja jobba lite igen. Men så inatt fick jag en sådan panik-känsla i kroppen. Jag vet att jag vill det här. Det jobbet som jag lyckats få är ett jobb som genuint intresserar mig, så det handlar inte om det. Jag tror bara att det handlar om att själva grejen, faktumet att jag ska börja jobba igen, skapar ångest och obehag hos mig på grund av mina tidigare erfarenheter då jobbet totalt nockat mig. Men jag trodde att jag hade kommit längre och därför blev jag förvånad inatt när jag kände dendär panikartade känslan i bröstet som jag inte känt på flera månader. Det var så länge sen som jag upplevde så stark ångest att jag nästan glömt hur det känns vid det här laget. Men inatt fick jag känna på det igen. En ordentlig påminnelse. Ångesten som sköljde över mig om och om igen var så stark att jag vid ett tillfälle fick springa upp på toaletten för att ångesten gjorde mig fysiskt illamående. Det gjorde mig ledsen, besviken och framförallt rädd. Jag är så rädd för att aldrig bli hel igen.

Någonstans vet jag att jag kommer att fixa dethär. Jag känner mig starkare nu, jag vet att jag är starkare nu och jag vet att mycket av den ångesten som jag tampades med inatt handlar om just förväntansångest. Tack vare mina tidigare erfarenheter vet jag ju också att förväntansångest släpper när man väl gör det som man haft ångest inför. Jag vet alltså med andra ord att så fort jag gjort min första dag så kommer det kännas lättare sen. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är stark. Jag vet det. Så jag ska göra det. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag KAN. Denna skiten ska inte få vinna över mig. Inte igen.


Jag har suttit försjunken i mina egna tankar under en stor del av dagen och i jag är fruktansvärt trött. På vägen hem från skolan idag svängde jag förbi biblioteket och efter en lång stund bland hyllorna med böcker fick jag slutligen med mig en hel trave hem. Jag vill börja läsa mer och jag ska börja nu. Jag tänker att detta ska stärka mitt mindset ännu mer och ge mig verktyg för att hålla mig på banan när det blir såhär som det blev inatt. Även fast det inte händer särskilt ofta längre. Och så tänker jag att läsning ju är ett bra sätt att komma till ro om kvällen vilket i sin tur kanske kan hjälpa mig att faktiskt somna. Det är åtminstone värt ett försök tänker jag.

Är det någonting som jag har lärt mig genom livet, så är det att ditt mindset är avgörande för hur du upplever dina dagar - som tillsammans skapar ditt liv. Jag tycker det är intressant hur vi själva bär på ett så kraftfullt verktyg som hjärnan och därför ska det bli spännande och förhoppningsvis lärorikt att läsa dessa böcker. Boken "Tillbaka till jobbet" känns extra relevant just nu.. Jag ska fixa detta. För jag vet att jag kan.

Gillar

Kommentarer

malinkirstine
malinkirstine,
Tycker det är så fint och så starkt att du skriver om dina känslor. Det är så vackert på något sätt <3 Kram
nouw.com/malinkirstine
tildajuujarvi
tildajuujarvi,
Så kul att höra att du uppskattar det! Kram ❤️
nouw.com/tildajuujarvi
JuliaVNMelin