NÄR DET BLIR BRÅK..

Hörrni.. jag tänker att jag ska vara lite personlig och till och med privat med er nu. Jag brukar ju kunna vara det emellanåt när jag får feeling för det. Jag älskar att skriva och har sedan jag var liten använt skriften som ett sätt för att fått utlopp för mina tankar och känslor. Därför faller det sig naturligt för mig att låta fingrarna gå bananas över tangentbordet när jag känner att det är någonting som skaver. Som ikväll. So here we go.

Jag och Feisal har ju, som många av er redan vet vid det här laget, varit tillsammans väldigt länge. Vi hamnade i samma klass i sjuan och blev fort väldigt nära vänner. Efter en tid insåg vi att den starka vänskap som vi delade egentligen handlade om någonting djupare än vad vi först hade trott. Vi var bara 14 år och mitt hjärta fysiskt värkte när jag såg på honom för att jag älskade honom så mycket. Han blev mitt första allt; min första kärlek, min första pojkvän (förutom de 5 minuter långa förhållanden som jag sysslade med under rasterna i lågstadiet haha), min första kyss.. Jag älskade honom så starkt, så intenstivt, att jag utan att tveka hade offrat vad som helst för honom. Jag var visste det redan då, fast jag bara var 14 år, och jag har aldrig slutat älska honom sedan dess.

Det har snart gått 9 år och vi står fortfarande vid varandras sida, men det är genom både gott och ont. Jag och Feisal har det väldigt bra tillsammans men vi har det inte perfekt. För inget förhållande är ju perfekt, fastän jag vet att diverse bloggar och framförallt instagramfeed verkar ge skenet av att det är precis så hela tiden - perfekt. Just därför vill jag dela med mig av det som gnager lite i mig ikväll. Någon eller några av er kanske tycker att jag är för privat och ja, det kanske jag är också. Men jag tror ändå att det är viktigt att våga visa när det inte är så himla gulligt och puttinuttigt också, och inte bara när man är på romantiska resor, promenader och dejter. För verkligheten ser inte ut så, och det är helt okej! Men det är så lätt att glömma bort när 99% av det vi ser på instagram bara är specifika guldglimtar ur verkligheten eller till och med sanningen.



Igår kväll, precis vid läggdags, tog feisal upp någonting med mig som han hade funderat på ett tag men som landar helt fel hos mig - och jag totalt missuppfattar hela situationen. Det leder till att jag direkt går in i någon slags försvarsposition och det slutar med en irriterad diskussion. Efter ett stund av argumenterande och diskussion så säger vi förlåt, pussar varandra godnatt, feisal somnar och jag ligger vaken och tänker på vad som precis gick så snett.

Jag och Feisal har varit tillsammans länge och vi har många gånger fått frågan om "hur vi gör", eller "hur lyckas ni hålla ihop". Jag har dessvärre inget supertips som betyder en garanti för ett långvarigt förhållande, utan jag tror att mycket handlar om ansträngning. För det är så, hur tråkigt det än må låta, att efter en tid (då nyförälskelsen gått över och kvar blir något djupare och tryggare) så krävs det ansträngning vad gäller det mesta. Och det gäller från båda parter. Ett exempel på en sådan ansträning är att båda två helhjärtat prioriterar och tar sig tiden att diskutera om saker när de kommer upp, även fast det många gånger kan kännas mer bekvämt och till och med lättare att bara "låta det vara" och inte göra det "till en grej". Men det handlar inte om att man aldrig får tjafsa eller bråka, för det gör alla människor oavsett hur mycket man tycker om varandra, utan det handlar snarare om att reda ut, lösa och säga förlåt. För annars blir det hängande kvar där i luften och sakta blir alla dessa ouppklarade känslor till tunga moln som till slut kväver förhållandet och infekterar allting. Och då har ni plötsligt ett mycket större och svårare problem att lösa. Så; ta tag i det, lös det och få det ur världen. Alltid. Precis som vi gjorde igår, trots att klockan var runt midnatt och Feisal skulle upp och jobba tidigt på morgonen därpå. En gyllene regel som jag och Feisal har är att aldrig somna osams.

Idag gnager det lite i mig, trots att vårt tjafs redan är löst. Feisal åkte ju iväg till jobbet imorse och gick på ett dygnspass vilket betyder att han kommer hem imorgon bitti igen. Det gnager lite i mig för att jag inte gillar att vara ifrån honom efter att vi tjafsat. Då vill jag bara pussa och krama på honom och berätta för han att jag älskar han mest av allt, haha. Men det är inte farligt att tjafsa. Det är till och med bra ibland, att rensa luften. Det handlar om hur tjafsen ser ut. Jag och Feisal kan vara osams och hur irriterade som helst, men vi tappar aldrig respekten för varandra. Vi skriker aldrig och vi kallar heller aldrig varandra för fula saker. Det skulle jag aldrig göra och jag skulle bli rejält chockad om Feisal skulle göra det. Och det tycker jag är fint. Att jag, och han, vet att oavsett vad vi bråkar om så är respekten för varandra ändå alltid större.


Här var vi så små. Och kära. Lyckliga. Love you.

Gillar

Kommentarer

malinkirstine
malinkirstine,
Så himla fint av dig att skriva detta. Jag kan ibland blir "osäker" på kärlek pga instagram... för att man tror att förhållanden ska vara bråkfria och värka av kärlek konstant. Men så är det ju inte - du har så rätt <3 Kram
nouw.com/malinkirstine
tildajuujarvi
tildajuujarvi,
Ja men precis så!! Det är så dumt. Stor kram <3
nouw.com/tildajuujarvi
Svendsby
Svendsby,
Så fint skrivet. Håller med dig till 100 % många lägger ut för att visa hur bra allt är, men egenkligen finns det inget förhållande som är perfekt. Men vi andra som har det jobbigt i sin relation, får den bilden av att allt är bra. Varför inte göra som du? Visa att även vi har tuffa tider men man hittar alltid tillbaka till varandra om man reder ut saker på rätt sätt ❤️
nouw.com/svendsby
tildajuujarvi
tildajuujarvi,
Precis så!! Och därför känns det viktigt och värdefullt att dela med sig av svackorna också för dem har vi alla! Och det är helt okej 😊 Tack för att du delade med dig av dina kloka tankar 😊 Stor kram <3
nouw.com/tildajuujarvi